Det är rätt lustigt. Jag började min karriär för en väldans massa år sedan och innan dess så jobbade jag väldigt hårt för att just
Jag skulle bli den som "slog igenom".

Jag hade en ganska stor vänskapskrets och några få väldigt nära vänner. Så När det sen
Hände.
Min karriär började brinna och jag hettades upp och var stormförtjust och gick upp i allt till en början. När det väl hände så hände det verkligen,
ketchupeffekten.Så där stod jag helt plötsligt med ett ansikte som var igenkänt vart jag än gick. På Konsum sneglade människor i min gröna plastkorg samtidigt som dom låtsades
nonchalera mig. Det var nytt, Spännande, Omvälvande. Det var faktiskt väldigt läskigt. Och Ensamt, det var ensamt.
Mina vänner som jag hade
nära mitt hjärta var jag så övertygad om skulle vara glada för min skull. Att just dom skulle finnas vid min sida och
stötta i vått och torrt.
Det gjorde dom inte.
Istället var det personer som jag inte förväntade mig något av som klev fram och verkligen gav mig en vänskap
jag behövde under en tid av Förändring. Dom flesta andra visade en
avundsjuk och missunnsam inställning till mig eller ett bemötande där dom trodde dom kunde vinna något på att vara nära mig och själv få chansen att "glänsa".
Jag fick inte tro att jag var något.Jag har alltid vetat att jag är någon. Det är Alla.
Det är svårt att veta vem någon är. Även efter många år av vänskap. Vi förändras som sagt ständigt och jag i alla fall har lärt mig att låta livet och bekantskaper ha sin gång. Njuta idag, varje dag. Känna lojaliteten och tilliten så länge den finns där.
Det finns människor som har ett
skyddsnät till just Dig. Du kanske inte vet vem/vilka dom är ännu för dom har inte haft chansen att visa det.
Bara en liten Tanke På Tal om Who You Are...
Le!
/ Miss Lyckad -En bok till dom som bryr sig! -