Jag vandrade gatorna inatt. Den tysta asfalten tog emot mina svepande fötter. Stjärnorna hängde nära mycket nära hustaken, dom tjuvlyssnade på sorlet, precis som jag. Sorlet från de sorgliga gestalterna i klungor utanför barerna. 
Ensamma själar med uppblåsta låtsasmasker. Promillehalten får dom att må bra för en stund.
Ensamma själar med uppblåsta låtsasmasker. Promillehalten får dom att må bra för en stund. Jag gick för att jag sökte mötet. Mötet som var på riktigt. Mötet som vågade se mig i ögonen. Se. Precis för vad det är. Se, utan att lägga till utan att dra bort. Vidöppen började jag halta för att få kontakt och kläderna blev ett halmstrå som växte på längden i min skugga.
Naken tog jag sedan emot gryningen. Endast jordens andetag höll mig sällskap.
Det är inte över. Jag måste bara köpa nya skor.
/ Miss Lyckad - vill hålla dig i handen -
5 kommentarer:
Visst är det nderbart att gå på natten i tystnaden och allt det vackra?
Du skriver så vacker ibland min vän så jag blir alldeles varm i hjärtat
stor kram
Vackert!
när man ser inåt blir allt så mycket klarare. och allt där ute så mycket mer skrämmande. mänsklighetens förfall är något som verkligen skrämmer mig ..
Fin poetisk bild Miss. Natten är trollsk och denna promenix-skrift var likaså!
ha det fint. Jag gluttar in emellanåt
Skicka en kommentar