* Jag vill blåsa in mig i dig *

Jag åkte en massa tunnelbana idag. Bara åkte och åkte genom Stockholm och dess förorter. Tittade på höghus, asfalt, tegel, vatten och framförallt människor.

Det är lätt att hitta dom levande på t-banan för dom är inte så många.

En man från ett roligt och glatt land hade friserat sitt vita skägg och gjort slingor. Han var säkert hundra år, smal, och med en växande puckel. Klart han hade käpp också som han banka lite i det gråa golvet när han kom på något att skratta åt. Det gjorde han ofta, nästan hela tiden. Han var levande. Gestikulerade och förklarade snöfenomenet för en uppstramad svensk kvinna som tryckte sig bakåt i sätet. Aldrig hade hon haft en så rak rygg. Hon var inte levande.

Jag satt å såg in i alla dessa människor som kom och gick ur mitt liv. Jag försökte höra deras hjärta slå, höra deras passion. De flesta dialoger handlade om pengar eller något man kan köpa för dom. Annars var det ganska tyst tyst tyst.

Efter ett tag växte min känsla av frustration och otålighet. Jag ville att något skulle hända Nu. Nu. Jag ville ställa mig upp och skrika Att Alla Ska Stanna Upp Och Börja Prioritera sin Lycka och Kärleken. Jag ville Blåsa in Mina Starka LivsKänslor Ini varenDastE eN. Varför låter dom dagarna bara gå, änkte jag. Det här är också en dag, en sekund, en episod ur ditt liv.

Ta vara. Ta och va.

Åh, jag måste starta ett projekt. Projekt; Livskvalité.

Ögonblink.

/ Miss Lyckad - Vilken resa resa resa resa - - - - - - -