God förmiddag kära människor av Moder Jord!
Imorse gick jag fastandes till doktor Analys på min närmaste vårdcentral. Jag måste ta blodprov på en massa grejer i och med min medicin. Ja, jag har gått med på att ta medicin. Jag stod emot i 10 år, men... Sista depressionen höll ju i sig i 1 år. Och jag ska Aldrig behöva komma dit ner igen, förhoppningsvis. För er som är nya läsare på min blogg så kan jag berätta att jag är Bipolär, det vill säga Manodepressiv. Detta var mitt första stick,
Aj, prov sen jag tvångsmedicinerades. Jag är inte särskilt spruträdd, men när jag kom dit fastandes, hungrig som få, och snälla sköterskan plockade fram sju stora rör så började hjärtat bulta som fan. Shit, kommer jag att kunna gå härifrån tänkte jag. Berit log mot mig, och jag såg i hennes ögon att hon tyckte lite synd om mig, lite, jo jag såg det. Hon såg att min puls gick upp till en elitatlet i sprinterloppsnivå och lugnade mig med att säga; "När man ger blod så ger man en halvliter. Det här är inte sååå mycket." Phu! O, vad lugnad jag blev...
Aj, prov sen jag tvångsmedicinerades. Jag är inte särskilt spruträdd, men när jag kom dit fastandes, hungrig som få, och snälla sköterskan plockade fram sju stora rör så började hjärtat bulta som fan. Shit, kommer jag att kunna gå härifrån tänkte jag. Berit log mot mig, och jag såg i hennes ögon att hon tyckte lite synd om mig, lite, jo jag såg det. Hon såg att min puls gick upp till en elitatlet i sprinterloppsnivå och lugnade mig med att säga; "När man ger blod så ger man en halvliter. Det här är inte sååå mycket." Phu! O, vad lugnad jag blev... Men, Äsch, det gick ju jättebra.
Jag pratade lugnt, inte alls oroligt, om alla mina projekt, att jag ville ha en hund när jag blir pensionär om typ trettio år, att det är fantastiskt att det har varit en människa på månen, att strumpor alltid försvinner i tvätten likaså pennor och hårspännen, fast dom tvättas ju inte, att det finns silverfiskar under badrumsmattan hemma hos gamla människor, sånt som man pratar lugnt om med alla man träffar.
Jag pratade lugnt, inte alls oroligt, om alla mina projekt, att jag ville ha en hund när jag blir pensionär om typ trettio år, att det är fantastiskt att det har varit en människa på månen, att strumpor alltid försvinner i tvätten likaså pennor och hårspännen, fast dom tvättas ju inte, att det finns silverfiskar under badrumsmattan hemma hos gamla människor, sånt som man pratar lugnt om med alla man träffar.Nejdå, det gick jättebra. Jag har inte sprutskräck. Jag är jättetuff i alla situationer. Inte är jag en mestjej som inte klarar av ett litet fjuttigt blodprov, sju blodprov, nää inte jag inte. Jag är stark, inte bara psykiskt. Jag är som Pippi och jag kan rida.
Så, vad har ni gjort idag? Ni tuffa människor. Ni som inte är rädda för något, precis som jag.
May the force be with you!
/ Miss Lyckad - En Pippi i verkligheten -
13 kommentarer:
MissLyckad.
Jag måste säga att du är helt underbar. Du blandar tragik och komik på ett oerhört balanserat sätt. Din blogg får 10 av 10 möjliga av mig. Jag har läst din bok två gånger nu. Det är en unik bok och jag hoppas att alla köper en. Väldigt tänkvärd.
Hälsning från Stine
ajaj.. inget kul med nålar. så det är hos gamla människor som silverfiskar gömmer sig, jag har varit på jakt efter en länge nu. inte en gammal människa alltså, utan en silverfisk, eftersom jag tycker att de är fascinerande små djur :P
annars så ska jag skaffa en kattunge idag, ska börja jobba ihop till ett zoo här hemma :)!
Jag håller med dig om att det inte alls är läskigt att ta sprutor, men bilder på någon annan som gör det, det kan ge mig obehagskänslor. Men när man tagit 3 blodprov i samma arm på två dagar, då är det inte lika trevligt längre =P
Tja, vad har man gjort idag då...Jag har packat, packat och åter packat. Sen så har man ju sett OS också. Simning är ju alltid skoj, framför allt för att man får se alla vältränade killar, Phelps kropp är ju inte helt fel ;) Greklands utklassning mot Tyskland i basket var också ett nöje. Likaså Kinas ytterligare guld i simhopp.
Let the force be with you too, Miss Lyckad.
Åh det är aldrig kul med blodprov! Hoppas allt gick bra..
Idag så har supermodiga jag inte gjort något speciellt.. men supermodiga dagar kanske jag går själv på danskväll på Chicago75.
/vida
Skönt och se att även du Miss Lyckad kan vara "rädd" ibland. Med det vill inte säga att du inte är modig annars, bara att jag vet att du uthärdar i stort sett allt.
Jag har lagat pannkakor till frukost resten av dagen är ännu att upptäcka.
Kram Sandra
Haha....kul att det gick bra. Har varit med om tvärtom liksom.....när jag arbetade på en vårdcentral. En stor stark kille som kom in med attityden att detta e väl inget. Jag plockade fram allt spetsar och rör och killen stirrar förskräckt och blir helt vit i nian. Då log jag i mjugg och erbjöd honom att ligga ner. Han såg oerhört tacksam ut kan jag säga. Så du e dö modig.
kram
Jodå, här i skogen är det höst...
Dessutom är vi vansinnigt blödiga av oss- dotter svimmar vid minsta blodprov och fästingsprutan tog TRE besök innan hon blev sprutad... Inte roligt alls.
Däremot är vi supermodiga hos tandläkaren och lagar det mesta utan bedövning. Kanske mest för att slippa sprutorna...
Ha det bra, må din styrka vara för evigt// M
Blodprov är som ett hantverk och kräver mer erfarenhet än tur .
Jag är svårstucken .
Hur som haver …
Du låter väldigt glad .
Bipolär och glad låter bra .
Jag har en slappar dag .
Kan inte du förklara för mig, för jag fattar inte... Folk som är manodeprisiva, varför vill dom oftast inte ta medicin? Det är för mig helt obegripligt?? Förstår ni inte vad ni gör med er själva, och mor er omgivning? Varför vill man inte ha hjälp?
Alltså, jag är genuint väldigt nyfiken i den här frågan :-)
Panki.
Jag är glad att du är engagerad i frågan. Dom flesta vill ha medicin. Varför jag inte vill ha medicin är för att jag inte vill pumpa min kropp full av kemikalier, skada mitt barn i en eventuell graviditet, mixtra med Mig - jag har manodepressivitet, det är INTE Vad jag är - Alla mediciner har biverkningar som tål att tänkas på, många upplever sig avstängd under medicinering.
Vad vi gör mot oss själva... Jag förstår inte vad du menar med det. Vad vi gör mot vår omgivning... Det får var och en ta ansvar för - de flesta är har människor omkring sig som Vill vara där och försöker acceptera personen för den dom är. Det gäller alla människor inget exklusivt för någon med en sjukdom.
Skriv gärna igen!
/ Miss Lyckad - En bok till dom som bryr sig! -
Ursäkta att jag tränger mig på .
Enligt psykiatriker är den valigaste orsaken att man inte vill förlora manin .Många är väldigt skapande under manin en del av ens liv .
De flesta manodepressiva är helt normala människor med hanterbara skov.-hittat fungerande strategier.
Man får oftast god hjälp att hitta sin egen väg lära sig hantera sjukdomen –det är inte som ”gubben i lådan”.
Det som kan vara svårt är depressionen .Men det finns indikationer då med .
Hade det vart så att den drabbade o omgivningen tagit sån skada som du tror . Kliver tvångsåtgärder in och vi bestämmer inte över medicinering /behandling .
Det är inte ristat i sten att man måste medicinera , är individuellt.
MissLyckad är stark som hittat SIN väg .
Fin och viktig blogg.
Skicka en kommentar