måndag 4 februari 2008

- Är jag en potentiell Mördare?

I höstas när sjukdomen tog över mig ett tag helt och hållet så sa jag till Psyktanterna att jag var genuint rädd att jag skulle göra någon illa.
En del (väldigt individuellt)känner okontrollerad ilska, en av dom var jag i höstas under en period. Jag kunde bli så arg att inte ett uns av mitt Vanliga Jag fanns i mina utbrott. För det mesta gjorde jag mig själv väldigt illa, men jag kunde oxå slå sönder saker. Men, jag var kapabel till att göra någon illa och det skrämde skiten ur mig. Dom gav mig lugnande och satte upp en tid två veckor senare...någon mer hjälp fick jag inte. Nu hände det som tur ingenting (jag är väldigt snäll till vardags...som om det spelar ngn roll när man är sjuk? Tänk på barnen.). Frågan jag ställer idag är på grund av en artikel jag läste igår...
Den stod i Aftonbladet. Jo, mannen här nedan är ju uppenbarligen Sjuk, behöver hjälp. Är det okej att låta psyksjuka människor få gå fritt på gatorna, för allas säkerhet? Innan han spettade flera personer på en T-bana...Hade han då bett om hjälp precis som jag? Svar; Ja. Vems "fel" är det då när något händer, när en psyksjuk får spel? Vad tycker ni? Vad ska samhället göra för att Hjälpa dom sjuka och hålla samhället säkert...?


”Han ville mörda en pappa med barnvagn”

"GREPS När den psykiskt sjuke mannen inte fick hjälp gick han rasande mot Åkeshovs tunnelbanestation där han gick bärsärk med ett järnspett.
Foto: HASSE ROSENTHAL
”Jag kände mig jagad av troll”
Den då 32-årige mannen hade mått psykiskt dåligt länge och flera gånger sökt hjälp på en psykiatrisk akutmottagning.
19 maj 2003 var han så illa däran att han ringde polisen som skjutsade honom till Åkeshovs beroendecentrum. Men mannen lämnade mottagningen efter en stund.
Ensam, förvirrad och hatisk började han bärsärkagången med att kasta en målarspruta i huvudet på en 32-årig målare utanför skolan Nya Elementar i Åkeshov.
På byggarbetsplatsen hittade mannen ett verktyg som ser ut som ett järnspett. Han gick vidare mot Åkeshovs tunnelbanestation där han slog ihjäl Lennart Landin, 71, med spettet och misshandlade ytterligare sju personer.
För polisen berättade han senare:
–Jag kände mig jagad av troll.
25 augusti 2003 dömdes mannen till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Järnspettsmannen är utsläppt: ”Han kan vara farlig för allmänheten”
Järnspettsmannen är tillbaka på gatorna – bara fyra år efter blodbadet vid tunnelbanan.
Förra året hade han permission 321 dagar.
– Han tänkte döda en småbarnspappa när han gick på stan, säger en källa.

Åkeshov, Stockholm, 19 maj 2003:
Lennart Landin, 71, dog och flera andra skadades när den då 32-årige mannen löpte amok med ett järnspett.
I augusti samma år dömdes han till sluten rättspsykiatrisk vård för mord, försök till mord och grov misshandel.
De senaste åren har den nu 37-årige mannen sökt – och beviljats – ett stort antal obevakade permissioner. Trots att länsrätten så sent som i augusti bedömde att ”risk för återfall i allvarlig brottslighet föreligger.”
Aftonbladet har tagit del av alla ansökningar och beslut. Förra året hade 37-åringen tillstånd att vistas utanför sjukhuset 321 dagar.
Trakasserade
Vid ett enda tillfälle nekades han permission. Orsaken var att han hade misskött sig gången före:
– Han kände sig förföljd av en pappa med barnvagn på stan och tänkte slå ihjäl pappan, säger en källa.
– Men eftersom han tyckte barnet var för litet att förstå vad som skulle hända avstod han.
Polisen kontaktades och permissionen avbröts. Men snart fick järnspettsmannen nytt tillstånd att vistas utanför sjukhuset.
Förra veckan var han i Stockholm.
– Han trakasserade en person och uppträdde hotfullt i tunnelbanan, säger Aftonbladets källa.
Men en polisanmälan gjordes inte.
Ledningen för Karsuddens sjukhus, där mannen är intagen, bekräftar flera incidenter under 37-åringens permissioner.
– Det stämmer att något hände förra året. Vi blev kontaktade av polisen och det föranledde oss att återkalla honom från permissionen, säger Jan-Erik Larsson, säkerhetsansvarig på sjukhuset.
Missbrukat flera gånger
En patient som får rättspsykiatrisk vård har rätt att ansöka om permissioner hos länsrätten.
Karel Kaufner, den läkare som behandlar 37-åringen och tillstyrkt permissionerna, säger:
– De prövas i länsrätten och de har beviljat honom dessa.
Förra året hade han permission 321 dagar. När får han vård?
– Han får vård, även om det inte är sjukhusvård. Han har kontakt med öppenvården när han inte är på sjukhuset.
Anser du att han är farlig för allmänheten?
– Det finns alltid en risk, men så länge han inte missbrukar är risken liten – och han missbrukar inte.
Enligt en dom i länsrätten, från augusti, har dock mannen återfallit i missbruk flera gånger under sina permissioner."
Eric Tagesson - Aftonbladet -

/ Miss Lyckad

9 kommentarer:

Anonym sa...

Först vill jag skriva att jag tycker du är modig som lämnar ut så personlig information av dig själv. Det är väldigt nyttigt kan jag tänka att läsa om ditt liv. Vad gällande psykvården så måste den förbättras. Det är inte klokt att människor som är en risk för andra och sig själva bor själva. När de är sjuka kan de uppenbarligen inte ta hand om sig och då måste dem tas hand om.

Anonym sa...

Jag blir aldrig förvånad längre. Jag känner också ibland att jag skulle kunna göra något okontrollerat utspel, kanske inte döda någon, men skada mig själv detså värre :/

Tack för att du hittade min blogg! Kom gärna tillbaka och läs hela så ska jag göra detsamma :D

Ha det bäst!

Kram

www.metrobloggen.se/psyksjuk

Miss Considerate sa...

Tack för inlägget på min blogg. Jag började må bättre från en depression för snart ett år sedan men när något händer i min ogivning är jag fortfarande väldigt lätt att slå ur balans. Jag instämmer med Tomas om att du är modig som skriver så privat. Livet måste visas från alla håll och jag tror det kan ge större förståelse och en nyansering av debatten kring psykvården. Du har nu en ny läsare =)

Emmi sa...

"Vad ska samhället göra för att hjälpa de sjuka"? Bra fråga. Själv jobbar jag som lärare, och känner igen frågan; "Hur ska man få alla elever (minst) godkända?"

Ibland tycker jag att folk verkar tro att det finns någon slags mirakelmetod som bara fungerar. Kanske är det så att alla behöver individuell hjälp, eftersom vi alla är olika och bär på olika ryggsäckar?

Vad det till syvene och sist handlar om är resurser, non? Vill vi lägga ner de resurser (läs:pengar) som behövs för att hjälpa, och då menar jag verkligen HJÄLPA, en medmänniska?

Hoppas du gillade paellan!

/E

Miss Lyckad sa...

Anonym, Jag ska apselut läsa din blogg!

Miss Considerate=) Tack, och välkommen till debatten, den är öppen.

Emmi, Du sätter tummen på pricken, klart det är pengar... Hela jävla samhället lider på grund av det där stämpelpappret. Jag tror osså vi behöver individuell Hjälp!

Tomas, tack. Du är en modig karl som skriver en kommentar. De flesta karlar håller sig borta från mig så...Tack=)

Hörrni, kom tillbx å läs mig igen. Köp sedan min bok... senare i vår. Jag tror min bok behövs där ute. Jag ska bokmärka all er som lämnar er adress. We Will meet Again!

/ Miss Lyckad

Anonym sa...

Bästa Miss Lyckad
Jag tänker på det aktuella fallet i södra sverige där en man sägs vara "tillfälligt psykisktsjuk" då själva brottet begicks. När sedan straffet ska dömas är han inte längre psykisktsjuk utan får vanlig fängelsedom. För en lekman låter det omöjligt!
Jag tycker liksom många av dina nya läsare att du är modig som skriver om ditt eget liv.
Självklart väntar jag med spänning på din bok.
Vänligen Robert

Miss Lyckad sa...

Tack Robert för trogen läsning. Fint att du tog upp det fallet. Det är väldigt komplext när det kommer till lagen och dess paragrafer för psyksjuka...Jag kommer att gå en kurs om sånt i mars. Återkommer när jag kan mer så kan vi diskutera. Till dess får vi kalla det för Stört! Va fint att du köper min bok! Är du en av dom som förhandsbokat=)?

/ Miss Lyckad

Håkan Bergman sa...

När man söker vård så blir man inte tagen på allvar. Man får en tablett och sen får man gå hem. Psykvården är en katastrof. Mitt senaste besök hos en psykiatiker: Efter en kvart säger hon att jag börjar bli tjatig och att hon har fler hon måste lyssna på denna dag. Tar tag i receptblocket och skriver ut ångestdämpande. Jag påpekar att jag precis haft cancer och vill inte äta massa kemikalier. Hon ler och sen är det bra med det.

För mig är det inte alls konstigt att en del människor briserar. Sen undrar jag varför vi mår så dåligt i Sverige. Den frågan gör mig ofta förvirrad. Varför? Varför mår jag själv så jävla kasst? Är det brist på kärlek och ömhet? Möjligt.

Allt gott,
Bergman

Miss Lyckad sa...

Du, Mr. Bergman, riktigt bra skrivet. Som sagt; Hemskickad är vad patienterna blir...med ett piller att svälja, ett piller som varar...högst tolv timmar...Det är förjävligt!!!
Varför vi mår dåligt? Jag är en väldigt lycklig människa måste jag säga. Att jag har min sjukdom och mina stora förluster av hela min släkt...klart jag har X antal ton på bröstet... men trots det är jag i grunden väldigt lycklig. Jag tror att Svenskar inte lärt sig uppskatta livet. Det lilla. Jag blir glad om en person läser min blogg, är det sen en som skriver en kommentar; Wow. Idag kom en kvinna fram till mig och tog min hand, hon sa att min karriär inom, ja media,... har betytt mycket för henne. Det är livet Mr. Bergman. Göra något man tycker om och se till att det är viktigt.
Blev nästan ett helt inlägg...
Du är aldrig ensam, det känns så, men det är du aldrig.

/ Miss Lyckad