Vaknade fem. Orolig isjälen. Högt tempo. Dags för en manisk period? Vill bara vara! För mycket igår kanske... blir så ibland. Saknar de döda. Saknar de så otroligt mycket idag. Det kanske är snön. Minnen. Ensamheten gnager idag. Kärleken, bultar i mig alena. Jag saknar Er, hör ni mig?!
Måste städa... Här kommer en söndagssång;
/ Miss Lyckad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Bästa Miss Lyckad
Snön ligger vit och en promenad på kyrkogården får mig att känna mig nästan framme. De döda har inte lämnat oss...de går bara lite framför.
Vänligen
Robert
När man är som mest nere och inget orkar så kan manin te sig lite lockande. Men när den väl kommer är den inte vad man vill ha. Hoppas att du får vara ifred för den. Kramar...
Tack båda! Robert för trösten å Gisan för Tryggheten av att jag inte är ensam. Jag hopas oxå att manin håller sig borta...sist gick det nämigen inte så bra...
Kram till dig Gisan!!! OCh Robert!!!
/ Miss Lyckad
Jag har också en enorm saknad idag...
Det är bara att hålla ut.
Hoppas din dag blir ganska ok och att det dämpar sig lite.
Kram Gunilla
Gunilla, tack! Jag vet att när det gäller saknaden förstår du mig exakt. Jag hoppas att din dag osså blir okej och att det går att uthärda. Jag försökr tänka på de goda minnena, de som värmer... Mmmm. Andas.
Kram.
/ Miss Lyckad
Hej Tjejen!
Det är jag "den sjukaste jäveln du träffat", med andra ord din Redaktör. Jag förstår att idag inte är någon bra dag. Slå en pling om du behöver prata. Vi kan alltid diskutera ditt manus så får du tankarna på annat håll. Och du tack för respekten. *ler*
Mvh Cora
Bra låt! Ha en bättre fortsatt dag!
Nemes
Visst e den rivig... Det känns faktiskt lite bättre nu... En aningen för mycket energi ba´.
Du, ha dää du mää.
/ Miss Lyckad
Skönt att jag åtminstone kan få dig att känna att du inte är ensam. Vi är många fler än vi anar. Vad mediciner beträffar så skulle jag inte klara mig utan dem. Mer kommer på min blogg framöver. Men jag säger inte att mediciner är rätt för dig eller vad du behöver. Det vore alldeles för förmätet av mig. Kramar...
Jag ska hålla ögonen öppna Gisan. Nää, inga mediciner för mig. Jag klarar inte tanken på mängden kemikalier i min kropp...rysning. Men, jag vill veta hur andra klarar sig i vardagen. Det är skönt att veta att fler kämpar med samma motvind...
/ Miss Lyckad
Skicka en kommentar