"Jag förstår inte.
Alla dessa bekymmer.
De är så fjuttiga.
Jag vill prata om något intressant.
Som döden.
Ja, döden.
Är du rädd för döden?
Jag är rädd för att inte
prata tillräckligt om döden."
Utdrag ur: Miss Lyckad - En bok till dom som bryr sig!
Vad känner Ni inför döden mina kära läsare?
Uppskattar Ni Livet tillräckligt? Vad är tillräckligt?
Jag tror vi måste våga prata mer öppet om Död,
så vi börjar idag. Varsågoda!
/ Miss Lyckad - Because Life is Worth it -
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Hej söta du! Som vanligt ett stort tack för din fina kommentar på min blogg, den värmde lika mycket som alltid!
Angående döden så är jag livrädd. jag har egentligen inte så mycket mer att säga, det bara är så.
Och jag vet inte varför.
Döden...är nog inte så farlig men jag har inte tid med den just nu!
det finns så mycket kvar att göra och uppleva i livet så jag väntar tills jag är 98 eller så.
det som är intressant är väl vad som händer SEN? För inte tar det väl bara tvärstopp?
Jag är övertygad om att jag har levt tidigare och kommer att leva vidare efteråt. HUR och VAR??
By the way så gillar jag din signatur, snacka om att vända något negativt till det positiva.
Lev väl!
Min farmor dog i natt. 97 år gammal. Hon ville inte längre. Vägrade äta eller dricka. Så i natt var det över.
Själv fick jag smaka på dödens tankar när jag fick cancer... Jag är hyffsat överens med Fabror Döden nu, eller så är det kanske Tant Döden. Jag hade nog blivit glad om döden vore en Tant. En mysig tant som bjöd på nybakat bröd varje morgon.
Det är kanske lättare att tänka på döden om man personifierar den? Om döden är den man helst vill träffa, men man måste leva först?
Jag beklagar Sorgen Bergman!
Jag hoppas hon har haft ett värdigt och lyckligt liv och att hon nu är hos Tant död och äter bullar. Min mormor sitter i Körsbärsdalen, som i Bröderna Lejonhjärta. Jag vill att någon ska ge dig en fysisk kram. Här kommer en via nätet < - >
Fjäril, Jag tror det hjälper på att Taupp det till ytan, avdramatisera döden. T. ex som Håkan tog upp, göra döden till en karaktär.
an!str; Ja, LIVET är Nu!
/ Miss Lyckad - Because Life is Worth it -
Anytime honey! Säg till om du vill ha hjälp med designerna ;)
jag är nog inte lika rädd för döden som jag är för att leva ett meningslöst liv.
allt väl med dig annars? det är ngn slags grå smörja på himlen...vad hände med våren? =(
Jag vet inte vad jag har för tankar om döden riktigt.
Jag vet att jag var rädd för den ett tag. Sen var jag otroligt arg på döden när den tog min farmor ifrån mig. Hon var den enda personen som alltid älskat mig för den jag är, jag var så arg att döden kunde ta en sån person ifrån mig.
Som det är nu har jag inga tankar om döden, den bara är.
Tack för kommentaren på min blogg, och förlåt ja e lite sen på att uppdatera. händer en hel del, så jag har varken tid eller ork att uppdatera. ska försöka mig på en liten uppdatering nu här på fm =)
Kram Malin
JAG är inte rädd för döden,
Men jag är livrädd att någon ska dö…
Hej! Du är helt otrolig på att hitta ämnen som berör i precis rätt tid. Ja, jag behöver få prata om döden. Jag vill döda döden och samtidigt hylla den. För utan den vad vore livet. Min bror dog i Estonia och jag tycker att folk runt omkring mig pratat för lite om det. Jag är glad att du orkar hålla på och kämpa för oss andra trots att du är sjuk och antagligen har det rätt jobbigt.
Livet är värt det ja. Fortsätt.
Kram Stefan
Jag tror döden är en ny början!
lyssnade på ett medium på tv imorse som berättade att döden är ett större mirakel än livet. jag är fast övertygad om att vi kommer att få redan på en massa saker när vi dör, kanske är det till och med först då som vi kan börja leva.
har man den inställningen till döden så tror jag att det är lättare att förhålla sig till den. tror man att allt blir svart efter döden så känns det kanske inte som att man har så mycket att leva för..
tack för kommentarerna på min blogg förresten, gulligt :)!
För min del är väl kanske döden och mig själv inte något jag funderar på, jag blev chockad över den överlevnadsinstinkt jag upptäckte att jag hade vid ett tillfälle, däremot är tanken på att någon annan ska dö helt svindlande och slås bort fortast möjligast...
(jag pluggar jag. konst, litteratur och sånt och naturligtvis är jag på jakt efter ett kreativt och glädjefullt jobb när jag är färdig, men jag har ingen aning om vad det skulle vara.. men till slut har jag iallafall hittat rätt, den här utbildningen är det bästa jag tagit mig för...)
Tack för kommentaren!
På ett sätt är jag rädd för döden...Men samtidigt är jag inte det. Jag är rädd för att dö, inte för själva döden. Rädd för att det ska hända något hemskt när jag eller någon i min närhet dör, tex. mördad, olycka..hm vad som helst som inte är att bara somna in...
Men som sagt är jag mer rädd för att dö, och för att lämna alla jag älskar... det är jag livrädd för... Så Döden både skrämmer mig otroligt mke och fascinerar mig otroligt mke...
Kram
döden är äppelivets kärnhus.
spännande ämne katten, ett av de sista aja-baja-grejerna att vidröra.
jag tror man ska ha ett avslappnat förhållande till döden. man kommer liksom inte undan, men om man oroar sig så missar man skert en del utav livet istället. tids nog kommer man fram.
svårtsvårt ämne. alltid varit rädd för döden, vill inte lämna livet bakom mig, inte lämna dem jag älskar ..
Tack för dina fina och känslofyllda ord på min blogg!
Jag är inte längre rädd för döden. Den är början på något annat En annan tillvaro i en annan sfär och ändå kanskee mitt i det vi redan är i....
Jag längtar att där få återse min son.
Kram Gunilla
Döden.. Slutet? Början på något nytt? Jag vet inte om jag är rädd för döden. Jag har ingen aning. Jag tror det men ändå har jag längtat så mycket efter att bara få somna in och få sluta min kamp mot Trassel. Jag är lite rädd men inte så jätterädd. Jag har ingen koll på mina känslor alls som det är nu!
Som så många här ovan är mest rädd för att någon jag älskar ska dö. Och själv så är jag både fylld av längtan och skräck. Skräcken inför alla uttalanden om straff, ett personlig helvete, att man inte kan fly via självmord utan kommer fortsätta uppleva sina våndor, återfödelse: att man inte får tid att andas ut utan skickas direkt vidare till en ny kropp och nytt liv, tanken på att alla minnen raderade: glömma bort de jag älskade i livet och glömma bort vem jag var.
Tack för dina suveräna bloggposter.
Kram/Zelda
Hej.
Först och främst måste jag säga att jag verkligen gillar din blogg.
Jag tänker ofta på Döden, men jag är inte rädd och jag tror jag nästan aldrig har varit rädd att dö själv. Det som skrämde mig förr mest var att någon nära person skulle dö ifrån mig.
Men som sagt, eftersom jag tänkt och reflekterat mycket över det under så lång tid har jag inte samma rädsla längre.
Jag tror på livet efter döden och att allt fortsätter. Jag tycker att döden är något fint, en början på något nytt. Där själen fortsätter att blomstra.
Jag tror starkt att alla människor där när de är redo att dö, när själen vill gå vidare. Detta tror jag inte inkluderar människor som tex. dör i olycklor, en hastig död. Det skrämer mig lite fortfarande. Men jag försöker hela tiden att ta vara på var sekund av mitt liv, även om det ibland är svårt. Det finns så mycket runt omkring som kan distrahera oss, men det är bara att öva, öva, öva och öva. Öva på att leva i stunden och ta vara på varje ögonblick.
Det ger mig ett värdigt liv!
Kram Malin.
Ojooj... Hittade precis din blogg och har senaste stunden läst inlägg efter inlägg och fashinerats av hur... hmm... nånting, du är.
Vet inte om du är smart, fin, ärlig, duktig, stark, djup...eller antagligen allt på samma gång.
Just som jag sitter här och förundras över dig, funderar på vad du har varit med om, önskar att jag kanske hade dig som vän, så ser jag ett litet youtube-klipp med en person jag känner igen och älskar. SÄtter på klippet för att vara säker på att jag ser rätt... och jaaa! ANTHONY AND THE JOHNSONS!! Åhhhhh jag ÄLSKAR honom/dom sååå av hela mitt hjärta. Finns ingen finare och vackrare artist/röst/låtskrivare etc. Tack för att du är en så fin människa och för att du har insett hur underbar anthony är.
Det är det allt för få som hat gjort.
Hoppas du mår bra snart.
Stor kram från en som mått mest dåligt hela livet.
Sandra*
Skicka en kommentar