"Återkommande perioder med mani och depression, ofta i anslutning till varandra, är karaktäristiskt för bipolär sjukdom. I dessa perioder är grundstämningen förändrad: förhöjd vid mani eller sänkt vid depression. Sjukdomsbilden kan se väldigt olika ut, både vid deprssion och vid mani. Dessutom kan maniska
och depressiva symtom pågå samtidigt.
och depressiva symtom pågå samtidigt.1. Symtom vid depression
* Nedstämdhet, tomhetskänsla
* Hopplöshet, negativism
* Skuld-, värdelöshetskänslor
* Ångest, oro
* Minskad sexlust
* Tyngdkänsla, minskad energi
* Motorisk oro eller tröghet
* Sänkt koncentration, minne; svårt att fatta beslut
* Rastlöshet, irritabilitet
* Sömnrubbning (för mycket eller för lite)
* Minskad aptit, viktnedgång
* Värk eller andra kroppsliga symtom
* Tankar kring döden, självmord
2. Symtom vid mani
* Förhöjt stämningsläge* Ökad energi, aktiveringsnivå och rastlöshet
* Provocerande, påträngande eller aggressivt beteende
* Extrem irritabilitet
* Rusande tankar, snabbt tal, byter ofta ämne
* Distraherbarhet, svårt att koncentrera sig
* Minskat sömnbehov
* Orealistisk tilltro till egen förmåga, grandiositet
* Dåligt omdöme
* Ekonomiska utsvävningar
* Ökad sexlust, hängivenhet år lustfylld aktivitet
* Missbruk - alkohol, droger eller läkemedel
* Dålig insikt
Vid mani kan även Psykotiska tillstånd 
uppstå med symtom som;
uppstå med symtom som;* Hallucinationer (höra eller se saker som inte kan upplevas av andra)
* Vanföreställningar (orimliga föreställningar, vilka inte låter sig påverkas av andra
* Oförmåga att kommunicera til följd av uttalad uppvarvning, hämning eller uppsplittrat tal)"
Det var Allt om Bipolaritet för idag! Phu! På söndag ska jag visa er ett av de formulär som avgör om Du är Bipolär eller Ej!
Imorgon är det: INTERNATIONELLA KVINNODAGEN OCH NÅGON SKA VINNA TÄVLINGEN!
Solen skiner, Le!
/ Miss Lyckad - The Life of a Manic Depressive
6 kommentarer:
Mani kan även vara en följd till långvarig deppression.. Eller?
:)
Långvarig deppression kan leda till mani. Därav manodepressiv, om jag inte är helt ute och cyklar. Tyvärr är ju psykvården i Sverige ganska sämst. Men hoppas du får bra hjälp.
Usch säger jag då jag känner igen mig här=/. Är deprimerad och mår skit just nu=/. Tog mig iaf i kragen o har beställt tid hos läkaren=).
Min pappa är manodepressiv. Jag är uppvuxen med en förälder som snarare växlade mellan melankoli - agressivitet - djup depression. Några maniska tillstånd fanns inte - men väl obehag och skräck.
Min pappa har fått Lithium, och det blev han lite bättre av. När han blivit äldre idag runt 70 år så har han nästan vuxit sig bort från sjukdomen.
Jag håller inte med om att psykhjälpen är dålig. Jag har fått väldigt bra hjälp med min panikångest. Men jag blir inte av med den. Men man ska komma ihåg att quick fixes inte finns - utan år av terapi och bra mediciner är vägen som håller en på banan.
Oj vad jag känner igen mig. Är inte "diagnostiserad" och tror inte att det skulle bli diagnosen heller, men många av de där punkterna stämmer då in på mig. Har i vilket fall äntligen fått hjälp (inga tabletter! Vill ej ha, trots att sjukdvården tycks gilla dem, finns säker fördelar också!) och nu skiner solen på en mer lagom nivå betydligt oftare.
Så till dig som mår dåligt för din egen skull, sök hjälp, jag trodde inte att livet kunde vara så här -lagombra!
Kramar /En liten Tellus vandrare
Skicka en kommentar