Min redaktör är Vampyr…På RIKTIGT!!!

Okeeeeeeeeeeej! H a ha! Har ni träffat min redaktör? Ha ha. Coola Bruden Cora Watson på King ink Förlag. Jag fick privilegiet att få hälsa på henne hemma i hennes bostad igår kväll. Hon kom hem svettig och jävlig från Dans…ja, hon har många bollar i luften den lilla damen. Allt klarar hon så klart.
Min redaktör. Ha ha. Jo, jag kommer in i denna fräscha lya. På väggarna hänger tavlor i svartvitt med kända skådespelare intryckta innanför ramarna. Böcker finns högvis precis överallt och jag fattar att jag kommit rätt. Här finns ägarna till Förlaget…Jag ser mig omkring och kastar en snabb blick in i badrummet och börjar lite smått ana oråd… Badrummet är proppat med fladdermöss, konstiga kors och ljus där stearinet hett rinner nerför sidorna. Cora kommer upp bakom mig och lägger en hand på min axel och jag kan inte hjälpa att jag rycker till. Svagt hör jag en entonig musik inifrån lägenheten och en snabb analys säger Det är musiken till PSYCHO. Hjälp, spring…. Hon ger mig en lätt putt in i vardagsrummet och det jag ser där får mig att backa två steg. Jag tänker…Okej, min redaktör är den sjukaste jäveln på jorden dags att schappa… Där mitt i vardagsrummet står eller rättare sagt ligger… en riktigt…alltså nu menar jag en Riktig…KISTA!
Cora börjar skratta och säger Du har inte sett mina tänder än…Haha. Här har vi alltså en till synes intelligent och smart tjej, plus snygg…tyvärr, hon är upptagen, men innanför hemmets fyra väggar finns en riktig Vampyrbrud! Så jävla coolt! Hon är helt besatt av vampyrer. Och stackars Daniel (första och sista gången jag använder stackars i samma mening som jag talar om en man ) där hade fått gå med på att ha en kista i vardagsrummet, haha. Ingen tv, men en Kista. Haha. Kvinnor gör revolution världen över. I like it! Fram med piskan tjejer och våga vara den ni är i all er Prakt! Tuff Brud i lyxförpackning! Oh Yeah!
Jag må säga att denna kvinna, min Redaktör, har För Alltid gjort sig förtjänt av min respekt…och med de två parallella såren som i denna stund pryder min hals har jag en känsla av att det verkligen kommer bli…För Alltid!

/Miss Lyckad

I need Therapy cause I break fast in bed!

Jag hade tänkt att orera en massa om Terapi idag... men jag orkar inte. Jag lever mitt liv med fasta rutiner. Jag måste göra det. Idag har dom rubbats och ingenting fungerar. I break fast in bed... Jag sov borta hos en nära vän, förstår ni, och skulle ge mig ut i morgonrusningen för att ta mig hem...Inte bra, inte bra... Jag förstår inte hur folk klarar stressen... Jag...Nej, det gick inte. Sen åkte jag en av de blåa bussarna osså och där var det kaos på högsta nivå. En kvinna med tvillingbarnvagn skulle på samtidigt som en invandrarfamilj med barnvagn... Invandrarfamiljen kunde inte svenska och det blev många sura miner och hårda ord mot dom och det gjorde mig väldigt ledsen att se. Att vi inte tar bättre hand om varandra...Främlingar... Nej, idag är inte jag som jag ska och min omgivning verkar sné så ni ska få en text om Terapi som jag skrivit förut... efter att jag tappat tålamodet på att vänta på Hjälp. Jag betalade för Dansterapi...en gång. Ni får mer än gärna diskutera Terapi, och de långa Väntetiderna, innan man får det utan att betala en veckoinkomst...

Terapi ska vara en form att växa- i
Livet är fantastiskt
Fruktansvärt
Men VI ska lära oss att se måttligt på den saken
Inte fara i väg
Uppåt Neråt
För vår egen skull ska VI låta bli
Det blir så jobbigt annars
Och detta med sorg, rädsla och död
Jo, det kanske vi hinner komma till lite längre fram
Men först ”Jag ska hjälpa dig att se dig själv”
Åh, tack
Men jag tror ganska mycket på min egen syn
Jag har vänner som ser mig
Jag har min tro
På vilket sätt är detta terapiande annorlunda?
Detta pratande?
”Jag ger dig inte mina åsikter, jag påverkar dig inte”
Nehej, så du säger bara den objektiva sanningen
Som INTE ska påverka mig…
Vilken religion som helst är mer öppen med sitt syfte
Att komma med sanningen för att påverka
Med terapin är det lite tvärtom
Men ändå behöver terapin inte kämpa för sin trovärdighet
För vilka alternativ finns? Herre Gud! Religion!!!!?
Vi är väl ändå civiliserade varelser som gjort oss fria från vidskepelse?
Vi behöver inget annat än den ”objektiva terapisanningen”. Halleluja!
Med terapi är det lite som med marknadsekonomi.
Med en lagom dos terapi blir man helt enkelt en god samhällsmedborgare.
Vilket i dagens samhälle betyder en god konsument.
Det kostar 700 kr i timmen att få den objektiva sanningen.

/ Miss Lyckad

Släpp illusionen om att Du är världens mittpunkt!

People! Good! Thank U for caring! Kommentarerna betyder något och jag är glad för varenda en. Varje ord, varenda reaktion är ett steg i rätt riktning. Värdsligt.

Jag vill veta vad man ska göra åt samhället som har somnat och frusit till is. Alla pratar om att sträcka ut en hand, rädda barnen, hjälpa hjälplösa... men alla flyttar på sig när en hemlös traskar nerdekad nerför gatan. Vad kan vi förändra?

Hur? Växthuseffekten lär ju inte värma människors hjärtan, men kanske ge dom hudcancer...

Jag kan säga att jag litar inte på någon. Jag vill göra det, men jag gör inte det. Nu har jag fler saker jag måste slåss mot oxå... Förresten, Gisan som gjorde ett inlägg om Manodepp., Kom tillbaka gärna och berätta om medicin m.m. Jo, jag slåss varje dag mot min sjukdom osså, men det gör mig inte mer känslokall och självupptagen utan snarare tvärtom. Jag är engagerad i det mesta.

Jag skulle vilja föreslå några första steg i rätt riktning. Döm inte en person utan ta reda på vad som ligger bakom en kanske elak fasad. När du hälsar på folk, ge dom en kram istället för din hand. Våga stanna kvar och prata med en person som inte mår bra. Släpp illusionen om att du är världens mittpunkt. Se istället att du är bäst på att vara du så slipper det hävdas. Ta hand om naturen.

Okej, jag börjar låta Frireligiös här, men jag vet att det funkar.

Imorgon ska jag berätta lite om terapi... Det ska man ju få som Psyksjuk....kan man hoppas på. Jag som är inskriven i systemet har ansökt och är på utredning för vad som passar mig bäst...medan mitt inre skriker efter HJÄLP nu... Tidigast om sex månader....Tidigast! Men, man kan ju gå privat...Läs mitt inlägg Dansterapi.

See U 2morrow

/ Miss Lyckad

Vi blev nerslagna för vi skrattade för högt

Jag vill prata om rädsla. Jag vill komma tillbaka till det inlägg jag skrev i torsdags. Att i botten så är jag som kvinna rädd för att vistas ensam efter mörkret fallit...eller ibland bara att vara Ensam mitt bland en skara Män. För mig är min rädsla på riktigt. Jag kan inte säga; Det händer inte mig. Det har hänt mig. Både det ena, det andra och även det tredje... och NEJ, jag har inte bett om det, inte klätt mig utmanande eller varit för full.

Jag kan berätta om det som var minst smärtsamt. Det var jag och en vännina som var ute och tog igen förlorad tid på en restaurang. Vi delade en flaska vin och åt himmelskt god mat. Vid halv tolv skulle i bryta upp då hon hade jobb som väntade dagen efter och vi börjar gå mot pendeltågen. Mitt på öppen plats kommer ett gäng killar emot oss. Min vännina skrattade högt åt något jag sa och jag fnissade med. En av killarna stannade till och frågade Va fan vi skrattade åt. Vi fortsatte gå och min väninna ryckte på axlarna och sa Inte åt dig. Sen gick allt väldigt snabbt. En av killarna puttade ner min kompis och sparkade henne. Jag fick panik och slängde mig över henne i någon slags försvarsposition. Killarna fortsatte att sparka på oss ett par gånger innan dom skyndade iväg från platsen.
Ingen kom fram för att hjälpa till. Låt mig klargöra att detta var på öppen plats. Adrenalinstissade och mörbultade kom vi upp på fötter och slängde oss gråtande in i en Taxi. Min kompis bodde i ett kollektiv och vi åkte dit för att sedan bli skjutsade av dom till sjukhuset, Akuten.
Min fina vän klarade sig bra med blåmärken. Jag som låg på henne fick också sparkarna så jag fick pallra mig hemåt med en spricka i kindbenet, ett brutet och två spruckna revben.

Jag vill prata om sånt här! Jag vill att Alla ska prata om sånt här. Det här var en av flera gånger jag haft otur för det hänger mycket på just det; Otur. Fel plats vid fel tillfälle. Och den rädsla jag har nu binder mig ofta vid hemmet...kvällstid, stökiga helger m.m. Men ni förstår; Det är inte förövarna, bråkstakarna, idioterna som jag skräms av. Det är alla andra.
Samhället. Två killar bråkar i en fullsatt tunnelbanevagn. Hur många är alla de andra? Tillräckligt för att sätta dessa två rötägg på plats iallafall...Men det gör dom inte. Det skrämmer mig. Det gör att jag inte går säker. Det gör att jag är Ensam där ute.
Samhället!
Nu tog mina ord slut. Du får ta över... Säg något!

/ Miss Lyckad

Miss Lyckad - En kvinna med klös!

Tack för kommentarerna för de senaste inläggen jag publicerat. Det glädjer mig att det finns människor som bryr sig! Mer sånt!



Något annat som glädjer mig mycket är att Doghead http://hundskalle.blogspot.com/ denna eminenta konstnär skall illustrera diverse illustrationer till min kommande bok. Min bok är texter fyllda med Uppmaningar, Känslor som behandlar våld, våldtäkt, förlusten av mina föräldrar, kvinnors sexuella känslor, orättvisor, Stora Rädslor och mycket mycket mer. Och till dessa texter lite här och var kommer då Doghead=) att visa vad jag uttryckt! Strålande! Min bok kan man redan förbeställa hos http://www.kingink.se/ Den beräknas komma ut när den är färdig;);

Innan första doppet och innan jag sett tre citronfjärilar på ängen.



Idag är det söndag... och då får även en manodepressiv flicka i sina bästa år njuta av lite lugn och ro. Gör det ni med=)!



/ Miss Lyckad

Körde ihjäl pojke - stämmer föräldrarna för skadorna på bilen...

Denna artikel publicerades idag i Aftonbladet skriven av journalisten Mikael Stengård. Mina ord är ... fan va sjukt; Läs bara!


"Körde ihjäl pojke – stämmer föräldrarna

Affärsmannen Tomas Delgado kräver pengar för skador på sin bil
Den 17-årige cyklisten omkom i samband med en trafikolycka.
Nu stämmer föraren pojkens föräldrar för skadorna som uppstod på lyxbilen i samband med olyckan.
– Det är det enda sättet för mig att få tillbaka mina pengar, säger föraren Tomas Delgado till spanska El Pais.
I augusti 2004 var affärsmannen Tomas Delgado ute på en tur med sin lyxbil – en Audi A8 – i närheten av orten Haro i norra Spanien.
I 160 kilometer i timmen krockade han med den 17-årige cyklisten Enaitz Iriondo.
Enaitz dog omedelbart av den kraftiga smällen, uppger El Pais.
Hastighetsbegränsningen på vägen var 90 kilometer i timmen.
Inget ansvar
Eftersom Enaitz inte bar någon hjälm eller reflexer vid olyckstillfället fann en domstol att Delgado inte kunde dömas till ansvar för pojkens död.
Delgados försäkringsbolag betalde dock ut 300 000 kronor till Enaitz föräldrar.
Men föraren Delgado var inte nöjd.
I samband med dödsolyckan blev hans bil kraftigt skadad. Skadorna var så stora att det kostade cirka 180 000 kronor att reparera bilen.
Och nu kräver han pojkens föräldrar på pengarna.
– Det är det enda sättet för mig att få tillbaka de pengar jag lagt ut på min bil, säger han till El Pais.
3 016 personer trafikdöda
Nästa vecka väntas en domstol avgöra frågan. Enaitz föräldrar tror knappt att det är sant.
– Det är som att någon hugger oss i ryggen. Man skulle ju tro att hans liv var förstört efter att ha orsakat en ung pojkes död, säger Enaitz mamma Rosa.
Spanien är ett av de länder som har högst antal dödsolyckor i trafiken inom EU. 2006 dog det 3 016 personer i det sydeuropeiska landet, uppger AP.
Antalet döda i trafiken i Sverige samma år var 431 stycken.
Mikael Stengård "

Någon som känner sig manad att låsa in någon på psyk?

/ Miss Lyckad

Skars i halsen på krogen!

En 24-åring blev skuren i halsen med en trasig flaska av en okänd natten till fredagen. Som tur var hugget en bit ifrån halspulsådern...

Jag vet inte om jag vågar gå ut längre. Jag måste erkänna att jag är rädd. Igår åkte jag pendeltåget ut till en av Stockholms förorter. Det var vid ca halv fem och solen smekte trött träden vars toppar kastade långa skuggor över mig. För att komma till personen jag skulle hälsa på var jag tvungen att ta mig igenom en skogsdunge. På vägen till skogsdungen gick jag på en ödslig trottoar som blivit täckt av grus från vinterns (kanske snarare förra årets vinter) sandning. Plötsligt hör jag steg bakom mig. Steg som borrar ner sig i stenarna och känns hotfulla.

I skymningen där jag gick endast eftermiddagstid blev jag rädd. Personen som jag täcker min rygg kommer närmare och närmare. Jag tänker snabbare och snabbare när jag saktar ner på stegen för att personen ska kunna passera. I periferin ser jag en man med stor luva och JaG Hinner tänka; Fan i helvetes jävla skit att jag ska behöva bli rädd jävla män från helvetet jag hatar dettta och mest av allt hatar jag att jag Blir RäDd!

Mannen passerar mig kvickt och viker av på en stig. Jag hann se en förlägen blick i hans ansikte. Han förstod att jag blivit obehaglig till mods i hans närhet...

Så ser samhället ut... Jag undrade när jag kom fram till skogsdungen, Vem är det mest synd om? Han eller Mig?

/ Miss Lyckad

Lithium- nej tack jag lider bra ändå!

Jag tackade förresten nej till medicinen...Lithium...neuroeleptika eller vad det nu heter... Håll tummarna! Nu hoppas jag på en långvarig terapi så småningom...och så länge?

/Miss Lyckad

Han är död!

Nä, va sorgligt. Fy fan. Min favoritskådespelare är död. Bara tjugoåtta år. Sömntabletter stod det något om i en av kvällstidningarna. Jag kommer minnas den här dagen och jag önskar att åtminstone en person lär sig något av den här tragiska händelsen. Han är inte den första framgångsrika personen som gått samma väg.
Alla söker framgång och kanske söker framgång oss alla, men till vilket pris. När alla vet vem man är. Vad händer då... mer än att alla vet vem man är...och pratar om en... gör sig en uppfattning baserad på medias skriverier... och det ska framgångspersonen klara av...
Jag vet inte om jag skulle palla det. Jag är en väldigt stark person när jag får vara i min egen kropp och inte smulas sönder eller blåsas upp av manodepressiviteten.
Skulle du klara av det? Att dom ringer till och med dina gamla vänner från tonårstiden för att veta hur du är, egentligen. Det är en intressant kulturdebatt. Vad är lycka och framgång, egentligen, inom Kulturen?
Skaffa dig en åsikt. Tänk igenom vad du har för det kan du förlora. Folk tänker för lite på djupet.
Nää, idag är jag ledsen. Att han skulle försvinna. Tog han livet av sig? Som vår underbara svenska unga skådis i mars förra året? Har vi lärt oss något?

/Miss Lyckad

Dansterapi?

ÅH, helgen har gått och jag har inte blivit klokare... mår ganska bra och känner mig känslomässigt ganska stabil. Klart jag vill gråta när jag sitter och talar med en underbar äldre man som haft X antal hjärtattacker och tror sig närma sig döden. Jo, det är klart jag vill gråta. Skrika.
Jag vill bråka när jag ser på tv att frågan om homosexuella äktenskap fortfarande är på tapeten. What is The fucking problem?! Hur efterblivna får samhället och kyrkan vara?! Alla som älskar med äkta kärlek i sitt hjärta ska få gifta sig om de så behagar. Vem är någon att förbjuda kärlek.... oj oj oj ett Tema att slå sig blodig på.

Kolla till höger! Alltså på skärmen. Där står FÖRFATTARBLOGGEN. King ink Förlag har startat en blogg för sina författare för att föra kulturdebatt=). Hålla kulturen levande. Jag tror att även andra författare är välkomna att uttrycka en åsikt! Halleluja! Jag hoppas ämnena där blir skarpa och spetsiga. Jag ska så klart oxå skriva en rad eller två där efter accepterad inbjudan.

Idag ska jag till min handläggare på psyket. Nu börjar utredningen om vilken sorts terapi som är mig mest lämplig... om jag ens får någon...SUCK. Sådan är dagens vård. Kommer ni ihåg killen som spettade flera personer på en t-bana i sthlm med omnejd för ett par år sen... Han hade sökt hjälp.
Innan jul sa jag till psykologen på psyk att jag var rädd för mig själv ibland för att jag var så otroligt agressiv. Jag sa att jag inte kunde garantera att jag inte helt plötsligt bröt ihop och slog ner någon på stan.
Mmmm, ok, sa hon och sen tog hon fram sin almanacka och kolla om vi kunde ses om Två VEckor. Inte så konstigt att impulsivt psykhjälpssökande våld sker då och då...
Jag vill ha kognitiv terapi. Få hjälp! Så jag hoppas att jag får det om sisådär ett år... för väntetider det är det garanterat!

Den man - is - kadade helgerna

Det blev väldigt mkt information igår...intryck. Så jag har en hel del att utforska i helgen och skriva om... men det gör jag inte här, skriver alltså? eh, så jag tänkte mest jag skulle underhålla er med min favoritscen ever; Vassegoda!



More Cowbell From SNL - Click here for another funny movie.



Trevlig helg!

/ Miss Lyckad

The Life of a Manicdepressive!

Igår sa min bästa vän att det är dags att acceptera faktum; Du är sjuk.
NI ska veta att det inte är det enklaste här i världen att säga ja till. Att mina förutsättningar inte är samma som dina. Att jag kan hata er för det, att jag kan hata mig för det.
Men... länge nu har jag haft en känslotyngd som klämt under revbenen. Den påminner mig varje morgon om Hopplösheten. Känslan av att jag inte vill någonting, inte kan någonting, och inte har någonting.
Dags att säga JA till medicinen och hoppas på ett värdigt liv säger närmaste omkretsen. Du kan inte rå för det. DEt finns inget du kan göra, borde göra. Låt människor ta hand om dig. Ta hand om dig... säger dom till mig Miss Lyckad, haha. Tröttsamt liv, så tröttsamt. Så orättvist.
Jag drömde om spindlar inatt. Mängder av spindlar. Dom hade stora kroppar, luddiga, röda ögon och sökande ben. Jag slog upp det i drömlexikon när jag vaknade och där stod något om "fångad" i förhållande till...ja livet?
Jag ska till läkaren idag. Jag har en privat, man får det när man blivit diagnosticerad. Han ska disskutera sömnmedicin och även kanske annan medicin...som neuroeleptika...som en av tio får hjärnskador av...
Ni ska veta att jag varit sjuk länge...men man är som bipolär inte sjuk hela tiden, tack och lov, och jag har alltid tackat Nej till medicin för jag har en inneboende Tro om att det gör mer skada än nytta och jag är en envis jävel. Och med det kommer man långt och kan klara sig själv...
Vad tycker du?

Jag är Miss Lyckad!

Snart har jag sparat ut mitt hår så att jag kan rätta till det på axeln.
Vi hänger upp våra liv på våra egna krokar.
Där hänger de så tryggt till i morgon.

Vet du, att snart kanske det är för sent.
Då försvinner jag till en annan världsdel.
Låter mig bäras bort av andras liv utan att hålla kvar vid mitt eget.
Kanske var det min lägenhet som exploderade
tre trappor upp, mina CD-skivor som haglade ner över reahandeln.
Du skulle säga bekymrat till reportern:
– Jag hade tänkt ringa men… Nej, jag har ingen aning om vem hon är.

Miss Lyckad jobbar på sin kommande bok=)!

Voff Voff dog dog; Check out this Konstnär! En av de få som är Riktigt Bra. Var stolta att ni får ta del av han arbete; http://hundskalle.blogspot.com/

Efter den inledningen ska jag faktiskt dela med mig av ett arbetsmaterial... Som jag idag ska arbeta ut ifrån och resultatet kan ni se i min kommande bok på King ink Förlag; http://www.kingink.se/ Jag hittade den här bilden och tro mig om jag gick igång...

/ Miss Lyckad

Vi kommer att dö!

Läs om Antarktis idag. Läs! Reagera därefter med en reaktion värdig (j)ordens innebörd. Visualisera din värld om trettio år. Ser du?
Resultatet...Come on people, STOP sleeping.

Gör Det nu. Förändringen. Gör Den Nu!

Vi kommer alla att dö för våra utsläpp. FRågan är inte om, inte när, utan Hur!

Be a (hu)Man today!

Handla!

/ Miss Lyckad

Jag är redan lyckad!!!

Jag lever ett liv med många pauser.
Till mig kommer de som hoppat eller trillat av.

Avhoppad
Bortknuffad

Jag behöver inte lyckas.
Jag är redan lyckad.

Utom tävlan ställer jag upp.
Och jag vinner.

* Hör bar het *

Ni kan inte få ut ur mig
Fattar ni inte
Jag blir inte tillfredställd
Inte ens jag kan få ut ur mig
En lördagseftermiddag utan något att göra
Hela världen har blivit tråkig
Ni kan inte få det upp ur mig
Det kommer inte bara sådär
utan handling
Inget hittar till sitt hörn
för ingen hör hemma
Hör du?
Hör du var?
Taket är så grått
mjölkfilsfärg
Min fontanell är en stor bula som slagit i
Jag kan inte resa mig raklång
Jag kan inte få det rakt ur mig
Jaha kom hit då så hittar vi på något
Äter som alla andra dagar
Ser en film som går i repris
precis som jag
går en sväng
svänger om
svänger av
banan
Rita mig i din hetaste färg
Slicka mig med din skarpaste tunga
Lämna ett avtryck på mig som jag minns
i alla mina dagar
utom igår som är
idag för imorgon
Jag kan inte få något i mig
så länge ingen skriker så jag hör dit
Hör när jag är hemma
Inget svar och ni får inget ut ur mig

Kom. mun. I Kat. Ion

Jag kan känna
Mig alldeles vilse med en person som
I sin tur tycker att det som är speciellt
Med just Vår relation är att vi Verkligen
Förstår varandra.

Rör henne icke!

Hon skapar stor konst.

Just nu har jag inte tid med era grå ansikten och blå jeans.
Ni är lika bra som jag men ni angår mig inte.
Min rymd är stor och ändå får Ni ingen plats.

Nåden kommer inte från mig.
Sök någon annanstans med era trötta ögon och hopsnörda hjärtan.
För att få något måste man ge något.
You don’t give a shit!

Arbete för världen utan krav på yrkesutbildning sökes.

Jag yrkar på ett intressant arbete.
Helst inte medlemsvärvare åt välkänd ideellorganisation.
Hur kan man tänka annorlunda när man går efter någon?

Jag tänker att livet antagligen tar slut före pengarna.
Att jag nu har självförtroende nog att vara fet.
Att det vore härligt att ha råd med en solsemester.

Fast det är lätt för mig att välja något annat.
Jag åkte några mil bort från jorden och kom tillbaka.
Jag skräms inte av nedskärningar.

Arbetet går ut och skaffar dig sådana erfarenheter.
Jag skaffar mig ingen bitterhet.
Helst sitter jag här lite i skymundan.
Hur kan man känna sig själv när man är rädd för någon?

Jag är rädd för det som jag inte förstår.
Att det skulle vara något unikt påstår jag inte.
Att det vore härligt om det var det.

Fast de flesta försöker att utvecklas.
Jag som åkt lite tunnelbana har sett det.
Jag är förstås ofta ute och cyklar.

Arbete-Fast har jag hursomhelst.

Å å Å så bra. Ja, det är jag!

En hyllning till mitt Underbara Jag!


Jag gillar när jag har tredagars stubb på mina ben.Jag gillar att läsa en bra bok och samtidigt låta handflatan smeka mitt stubb.Jag älskar mina bröst när bröstvårtorna är styva.Alltså Jag gillar Alltid mina bröst, men det är något stolt över dom när dom står i givakt.Jag gillar doften i mitt hår när det är nytvättat, när det varit uppsatt, Du vet, och sen slänger jag ner det vid sängdags.Jag gillar verkligen formen min kropp skapar när jag är naken, så enastående vacker. Jag har hela universum i min kropp.Jag gillar hur mina fötter bär upp hela mitt underbara jag.Jag gillar mina öron, dom är bara för gulliga, små, mjuka, perfekta linjer som tillsammans skapar en snäcka.
-Och sen kan jag höra med dom också!
Jag älskar triangeln som mitt kön skapar när jag står framför spegeln och beundrar mig själv. Dom ljuvligaste lockarna blommar från min egen blomma och rötterna sträcker sig en bra bit ner på låren.Jag gillar att jag är rätt kort för jag gillar så mycket att sitta på en parkbänk som jag inte når ner till marken från, för då kan jag sitta där och svänga med benen.Jag gillar mina ögon, blicken, det är något unikt och speciellt med min blick, alldeles trollbindande.För att inte tala om mina ögonfransar som sträcker sig som en upp och nervänd regnbåge mot himlen, det gillar jag.Jag är helt besatt av vågen mitt höftben skapar när jag ligger på sidan!Jag för handen längs med låret och känner hur den njuter av kurvornas lätthet, sakta hela vägen upp till midjans slut.Jag gillar hur det kluckar i magen när jag börjar skratta och hela mitt varande blir varmt.Jag gillar min näsa.Jag älskar min hjärna för den presenterar livet för mig.Jag älskar mitt liv och allt jag gör det till.Jag gillar min tunga, så mycket njutning den har gett mig, Åh, det pirrar i kroppen.Jag gillar mina nerver, mitt kött, mitt blod, min lever, mina njurar, min urinblåsa, mina tarmar, mitt skelett, mina muskler, mitt brosk, mina vävnader, mina celler, mina porer, mina naglar, mina leder, mina senor, mitt sinne, mina lungor, mina stämband, Åh, vad jag Älskar mig.Mitt hjärta, du dunk du dunk, mitt hjärta slår för mig, jag gillar att tänka med hjärtat, känner min egen kraft.Jag gillar att ligga på rygg och andas ut all luft och sen se hjärtslagen i min mage, den åker upp och ner upp och ner, det är ju för vackert vad min kropp kan göra.Jag gillar mitt svetts pärlor som blänker i solskenet när jag sträcker ut mig på en äng. Jag älskar mina svettdroppar som hittar vägen nerför mina nackkotor när jag gett mig själv presenten att öka pulsen.Jag gillar min kropps dofter, Mina dofter, så mycket jag.Jag gillar min röst, att andas ut och få låta, min unika stämma.Jag gillar mitt venusberg och jag gillar verkligen vart det leder.Jag gillar allt hos mig själv för jag är underbar.Min kropp och min själ; kärnan, grunden, stommen.Härifrån bygger jag min egen pyramid.Förlorar mig själv i mörkret och känner mig fram och sen, ja sen kommer alltid ljuset.Mitt ljus brinner starkast för mig.Jag. Mmm.