Snart har jag sparat ut mitt hår så att jag kan rätta till det på axeln.
Vi hänger upp våra liv på våra egna krokar.
Där hänger de så tryggt till i morgon.
Vet du, att snart kanske det är för sent.
Då försvinner jag till en annan världsdel.
Låter mig bäras bort av andras liv utan att hålla kvar vid mitt eget.
Kanske var det min lägenhet som exploderade
tre trappor upp, mina CD-skivor som haglade ner över reahandeln.
Du skulle säga bekymrat till reportern:
– Jag hade tänkt ringa men… Nej, jag har ingen aning om vem hon är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Miss Lyckad.
Om det kommer till det att du behöva smycka boken med en bild
så kan jag sannerligen göra ett försök. Jag är på din sida, vetdu!
tack för berömligheterna som över min ritpenna strösslades
- h
Mmmmmm, thank u doggie DOOOGGGGIIII eee. Du är så begåvad så när det börjar bli dags; I´ll let u know! Det skulle vara en ära att få ha ritpenna som ett strössel i min bok;)
/ Miss Lyckad, MjaU
Skicka en kommentar