tisdag 29 januari 2008

Släpp illusionen om att Du är världens mittpunkt!

People! Good! Thank U for caring! Kommentarerna betyder något och jag är glad för varenda en. Varje ord, varenda reaktion är ett steg i rätt riktning. Värdsligt.

Jag vill veta vad man ska göra åt samhället som har somnat och frusit till is. Alla pratar om att sträcka ut en hand, rädda barnen, hjälpa hjälplösa... men alla flyttar på sig när en hemlös traskar nerdekad nerför gatan. Vad kan vi förändra?

Hur? Växthuseffekten lär ju inte värma människors hjärtan, men kanske ge dom hudcancer...

Jag kan säga att jag litar inte på någon. Jag vill göra det, men jag gör inte det. Nu har jag fler saker jag måste slåss mot oxå... Förresten, Gisan som gjorde ett inlägg om Manodepp., Kom tillbaka gärna och berätta om medicin m.m. Jo, jag slåss varje dag mot min sjukdom osså, men det gör mig inte mer känslokall och självupptagen utan snarare tvärtom. Jag är engagerad i det mesta.

Jag skulle vilja föreslå några första steg i rätt riktning. Döm inte en person utan ta reda på vad som ligger bakom en kanske elak fasad. När du hälsar på folk, ge dom en kram istället för din hand. Våga stanna kvar och prata med en person som inte mår bra. Släpp illusionen om att du är världens mittpunkt. Se istället att du är bäst på att vara du så slipper det hävdas. Ta hand om naturen.

Okej, jag börjar låta Frireligiös här, men jag vet att det funkar.


Imorgon ska jag berätta lite om terapi... Det ska man ju få som Psyksjuk....kan man hoppas på. Jag som är inskriven i systemet har ansökt och är på utredning för vad som passar mig bäst...medan mitt inre skriker efter HJÄLP nu... Tidigast om sex månader....Tidigast! Men, man kan ju gå privat...Läs mitt inlägg Dansterapi.

See U 2morrow


/ Miss Lyckad

3 kommentarer:

Angels sa...

Vad kan vi göra? En grej som fungerar: Se nästa människa du möter rakt in i ögonen och le...
Då kommer han eller hon att le, vända på blicken och möta någon annans blick......
Fast om alla bara går omkring å ler händer ju inte så mkt men det blir lite trevligare iaf...

Anonym sa...

nyfikenheten är det mest spännande av allt. och att våga vara nyfiken är modigt. så det tycker jag att vi kramas på!

Gunilla sa...

Jag vill också lämna dig en kram och tacka för ditt besök på bloggen idag!