Han är död!

Nä, va sorgligt. Fy fan. Min favoritskådespelare är död. Bara tjugoåtta år. Sömntabletter stod det något om i en av kvällstidningarna. Jag kommer minnas den här dagen och jag önskar att åtminstone en person lär sig något av den här tragiska händelsen. Han är inte den första framgångsrika personen som gått samma väg.
Alla söker framgång och kanske söker framgång oss alla, men till vilket pris. När alla vet vem man är. Vad händer då... mer än att alla vet vem man är...och pratar om en... gör sig en uppfattning baserad på medias skriverier... och det ska framgångspersonen klara av...
Jag vet inte om jag skulle palla det. Jag är en väldigt stark person när jag får vara i min egen kropp och inte smulas sönder eller blåsas upp av manodepressiviteten.
Skulle du klara av det? Att dom ringer till och med dina gamla vänner från tonårstiden för att veta hur du är, egentligen. Det är en intressant kulturdebatt. Vad är lycka och framgång, egentligen, inom Kulturen?
Skaffa dig en åsikt. Tänk igenom vad du har för det kan du förlora. Folk tänker för lite på djupet.
Nää, idag är jag ledsen. Att han skulle försvinna. Tog han livet av sig? Som vår underbara svenska unga skådis i mars förra året? Har vi lärt oss något?

/Miss Lyckad