Jag står utan alkohol för det mesta. Jag tränar för att hålla min adrenalin nivå så hög den bara går. Jag ser till att Jag mår bra och att jag tar en sak i taget. Stress kan vara ödesdigert för mig då det kan trigga ännu en omgång av självmordsförsök, psykintagningar, isolering, skam över att jag inte har kontroll över mig själv. Ni som läst boken vet att jag gjort ett val. Jag väljer livet. Jag tänker vara frisk nu. Det bara är så.
I alla fall. Det som är mest stressande och får mig att prestera mer
är att jag i många situationer tror att det förväntas av mig. Det förväntas av mig att jag alltid gör ett bra jobb. Det förväntas av mig att vara en hjälpsam vän, Det förväntas av mig att jag ska bete mig på ett visst sätt av massa olika anledningar. Det förväntas av mig att jag ska se väldigt bra ut, för jag är Kvinna. Det är så mycket som förväntas av mig... eller?!
är att jag i många situationer tror att det förväntas av mig. Det förväntas av mig att jag alltid gör ett bra jobb. Det förväntas av mig att vara en hjälpsam vän, Det förväntas av mig att jag ska bete mig på ett visst sätt av massa olika anledningar. Det förväntas av mig att jag ska se väldigt bra ut, för jag är Kvinna. Det är så mycket som förväntas av mig... eller?! Jag tror Alla känner igen sig i det här. Och jag tror att Alla skulle behöva stanna upp såsom jag blivit Tvungen att Göra. Gör det! Se vad det är som verkligen är viktigt i livet. Prioritera med hjärtat!
Vad jag vill komma till är att jag vill ge er ett tips på ett förhållningssätt som numera räddar mitt liv. För vad handlar prestationssamhället egentligen om... Förväntningar! Krossa den tvångströjan!
När ni börjar känna er pressade eller stressade av någon/något, media,chefen, mamma, pappa, kompisar, barn, Dig själv, psykologen; Vem som helst.
Ställ då frågan; "Vad förväntar du dig av mig?!"
Och när du fått 
svar så vet du vad du egentligen behöver leva upp till eller vad du egentligen ska hantera och det är nästan aldrig så mycket som Fantasin mixtrat ihop. Jag ställer den frågan hela tiden och personerna närmast mig har börjat göra det också och det blir en väldigt ärlig, öppen och kravlös kommunikation/relation.
svar så vet du vad du egentligen behöver leva upp till eller vad du egentligen ska hantera och det är nästan aldrig så mycket som Fantasin mixtrat ihop. Jag ställer den frågan hela tiden och personerna närmast mig har börjat göra det också och det blir en väldigt ärlig, öppen och kravlös kommunikation/relation.Try it!
Kram
/ Miss Lyckad -Vad förväntar du dig ska hända i Ditt liv?
14 kommentarer:
Godmorron!
Vilket tips. Det är verkligen så det är. Jag får ofta panik över att jag har massa att göra. Sen när jag tänker efter så är det mest för andra jag gör det.
Tack Miss Lyckad. Jag ska börja leva efter det redan idag.
Kram Sandra
Schysst blogg.
Mycket fint inlägg!
[Svar på kommentar:
Miss Lyckad:
Hehe, gillar meningen "Jag älskar djur. Är ett själv för det mesta." Stämmer bra även på mig. Tack för din fina kommentar!
*]
Det här inlägget gick rakt in i mitt hjärta och min själ. Jag sitter här och gråter av lättnad, sorg... och mycket mer. Så väl jag känner igen mig i detta. Intrycksallergiker brukar jag kalla mig. Som alla allergiker är det olika hur mycket jag tål. det beror ju på hur mycket intreyck jag utsätts för och vilken typ... Tack!!! Kramar...
vackert inlägg!
Hej roligt att du titta in till oss, vi har beställt din bok idag och ser fram mot att läsa den.
Kommer att titta in på din blogg flera gånger:=)
Kramiz //kullervilla
Farligt att fråga sig själv "vad förväntar jag mig av mig själv". Blir helt stressad bara av tanken. Jag kör på sortering och en sak i taget oavsett vad som händer. Försöker att vara mindra töjbar, flexibel och mer fast.
Då kan man säga nej också. För sin egen skull. Just nu säger jag nej ibland nästan bara för att jag kan. Stanna känn in sig själv och fråga sig hur mycket man är beredd att ge.
ja... Jag spann loss lite av dna tankegångar. Att vara tydlig i kommunikat på ett sådant här sätt som du beskriver är ju väldigt bra. Bra tips också.
Oj!
Det är första reaktionen av ditt inlägg. Verkligen tänkvärt det där.
Tror det skulle vara riktigt bra för alla, absolut för mig själv, att tänka så.
Ska verkligen försöka börja tänka så, det skulle nog göra mig bra.
Du ger mig så mkt genom dina inlägg, det går inte att beskriva!
Kramar Malin
jag förväntar mig inget speciellt av livet. Bara leva och må bra och försöka kämpa för att bli frisk. Vad förvänar du dig av livet?
underbar läsning!!
och som svar till din kommentar:
"Haha, du/ni ska få en bild, men inte förän på torsdag eller fredag =P
Vi har lärt oss dansa, vals, bugg och foxtrot, haha...!
Ja jag lovar. Ska ju beställa den om det går! Var ska amn skriva att man vill ha den signerad?
Kram"
Kram igen<3
Jag blev helt ställd först när jag fick frågan...! Vad förväntar jag mig av mig själv? Har nog inte tänkt på det så... Jag förväntar mig att jag ska vara så effektiv, få så mycket gjort, fast jag hela tiden vet att jag aldrig hinner med. Men jag vill det, jag har jämt långa "Att göra-listor". Och ändå vet jag ju att det enda som räknas är den tid man tillbringar tillsammans med nära och kära. När man ägnar tid åt andra, samtalar, lyssnar, ger av sig själv...
Visst är det så?
Hej
jag skulle vilja omformulera frågan litegrann...
Vad tror du att andra förväntar sig av dig?
"Om jag inte presterar på topp, vad ska då ....tro och tycka om mig och klarar jag av att bli kritiserad?"
För vems skull gör vi olika saker?
det är just i det som de senaste dagarnas panikångest har grundat sig i. har mått så jävla dåligt på grund av mina egna och omgivningens förväntningar på mig och mina prestationer. försöker upprepa mantran i stil med ditt, men efter minsta lilla motgång så börjar hjärtat skena och overkligheteskänslan ta över. när fan ska det egentligen försvinna?
jag uppskattar det du skriver, tror att många känner igen sig i dina texter och alltfler borde prata om det som i andras ögon är tabu. jag ska börja redan idag.
Extremt tankvärt inlägg, god dammit. Jag har läst inlägget om och om igen och smakat både på dina ord och själva frågan. Jag tror faktiskt inte att jag själv lider av alla dessa förväntningar alldeles för mycket, men jag vet att väldigt många gör det.
Så jag håller med dig och önskar att dessa kunde bryta sig ur tvångströjan och släppa kraven på att prestera, ligga andra till lags och vara perfekta.
DET.BEHÖVS.INTE.
pussar och kramar.
Skicka en kommentar