Idag var jag på psyket…igen!

Kanske inte bästa sättet att starta en blogg… Jag må va typ bäst på att skriva, men jag måste erkänna att jag mår för tillfället inte så bra. Jag missade t.o.m. bokreleasen på Svensk Poet 2007 där jag skrivit fyra texter som är mycket intressanta. Hela boken e intressant. Men men, alla hade säkert jättekul på festen som jag missade…. För jag va då återigen inne på psyket. Å samma visa sjöngs åter idag igen.
Ni förstår, jag diagnostiserades bipolär sjukdomstyp 2 för en sådär tio år sen. På ren svenska betyder det att mitt liv är dömt till att levas i helvetet innan jag åter kommer till himlen ( och när jag är mano, tro mig, Jag är i himlen ), eller förenklat språkbruk; manodepressiv… Som tur är jag en Underbar människa. Stark som Vodka och smart som få. Annars hade mitt liv för längesen avslutats i en rännsten.

PÅ psyket.
Jag åker in och behöver Hjälp. Jag vill inte ha deras kemiska mediciner. Jag vill ha HJÄLP. Riktig hjälp. Någon som bryr sig. Vet ni vad det första är dom frågar mig?
”Tar du mycket droger?” Här sitter jag bruten av min sjukdom och med handen på hjärtat Jag har aldrig knarkat. En cancer sjuk får en läkare för sin sjukdom och sen en Psykolog som STÖD för att hantera den. Varför får vi Bipolära ingen Neurologläkare och sen stöd? Nej. Vi får ta dessa hjärnskrynklare som sitter och bedömer vad jag ska behöva utifrån att fråga
”Tar du mycket droger?” Manodepressiva är inte sjuka i huvudet…eller ok det är precis det vi är, men! Det är fysiskt. Fel på det kroppsliga systemet. Precis som Diabetes. Det är inte psykiska problem. Eller, följden blir ju det…för vi får ju ingen _ _ _ _ _ .Nu ska jag slussas runt i systemet, bada Återigen i mina smärtsamma berättelser om mitt liv. Återuppleva våldtäkten. Självmordsförsöken. Allt för att dom ska kunna göra en bedömning av vad jag Behöver. Trots att jag redan första dagen på Psykakuten sa Vad Jag Ville ha och Vad Jag Behövde! Dom säger väl till slut. Knappra piller. Det blir bättre snart ska du se. Efter regn kommer solsken lilla vän.
Jag är så jävla arg! Fan i helvetets jävla skit. Det är folk som jag som helt plötsligt tappar kontrollen och slår till någon på stan. I efterhand på löpsedlarna i Expressen ”Kvinna dödade fyra. Sökte vård på psykakut dagen innan” Då diskuteras vården igen i…låt oss säga Två dygn och sen är det glömt förutom för dom familjer som drabbades och för den som gjorde det. Den som ville ha hjälp, men ingen hjälp fick. Det enda positiva i mitt liv idag är Svensk Poet 2007. Köp den! www.kingink.se Jag är så trött och jag är så lessen och så jävla less.

FUck FUCk FUCK!

/ Miss Lyckad