tisdag 7 oktober 2008

* Polisen knackade på dörren och väckte huset *

Är det du min ängel som strök mig över kinden när jag dåsade till på bussen, den blåa? Var det du som värmde mig när dimman kom?

Är det du som är här nu?

Som ger mig den styrka jag behöver för att inte delas, förtvina, komma bort, alltför långt bort, ifrån mig själv.
Är det du?

/ Miss Lyckad - Bär dig som en fågel i hjärtat -

3 kommentarer:

Sofia sa...

så vackert. och vem vill inte bli buren som en fågel i hjärtat på någon?

Malin sa...

Vackert skrivet,som vanligt.
Saknar dina ord i min blogg, saknar dig.
Kramar Malin

Di sa...

Väldigt vackert! Varm kram!